Bok: "Pianot i magen genomborrat av två grässtrån på öppen gata"

Recension

Mikroförlaget Poesiwerkens senaste bok är ett samarbete mellan två poeter: performancekonstnären Mauritz

Tistelö och bokdebuterande Per Viktor Hjalmarsson. I diktsamlingen – om den alls bör kallas samling – flödar

dikterna in i varandra och blir snarast långdikt. Ett slags indelning skapas emellertid av de återkommande,

spretigt svarta illustrationerna – vid första anblick abstrakta, vid närmare betraktande förtäckt figurativa. Finns

där något överstruket, bakom det svarta? Titeln Pianot i magen genomborrat av två grässtrån på öppen gata är

mättad, och så även dikterna. Bilder, inte sällan absurda, liksom staplas på varandra. Alla uppradade substantiv

ges agens: sovrummet genomborrar, örat biter, ängen rinner. Vissa spår återkommer – clownerna,

pianotangenterna, molnen – men i huvudsak rör sig poeternas blick brett. Miljöer skiftar mellan inomhus och

utomhus, stad och land, mellan det vardagliga och det omöjliga. Stundom talar ett jag, stundom ett vi. Men

emellanåt blir blicken för bred, motiven för tätt staplade i ett bildspråk där orden närapå förlorar sina

betydelser och lämnar läsaren utanför. Dikten lyser starkast när den tillåts stanna till och utveckla scenerna –

när den som sitter på en gren bit för bit sågar ner hela trädet eller när gubben i blommig pyjamas jagar ett gult

fjärilsmoln genom mataffären.